Vanilj har varit hos Strokkur i Örebro för parning. För Vanilj var det första gången, men Strokkur har gjort detta tidigare och är pappa till flera kullar. Det här med parning var även helt nytt för mig. Jag har haft katter innan men aldrig fött upp kattungar så det är mycket som är nytt för oss båda två.
Innan vi åkte dit så löpte hon och varken jag eller Choklad hade fått någon vidare sömn de sista dagarna så nu längtade vi alla efter att Vanilj skulle få till det så vi kunde få lite lugn och ro.
När vi kom fram så började Vanilj fräsa. Det gör hon även på utställningar när hon träffar andra katter. Hon gör så när hon känner sig rädd, otrygg och det är då börjar hon fräsa. Hon är absolut inte farlig och gör ingenting, hon bara låter när hon fräser. Jag och Choklad lämnade henne hos Agneta och Strokkur och fick rapporter om hur det gick. På kvällen satt hon fortfarande ihop kurad i ett fönster och jag fällde några tårar av dåligt samvete. Nästa dag på eftermiddagen så var allt mycket bättre, då hade hon blivit kompis med de andra katterna och senare på kvällen började hon löpa igen. Efter en stund så började hon uppvakta Strokkur så nu hoppas vi att allt har gått bra så det blir kattungar.
Det var tomt utan min pratiga misse. Choklad gillade dock att få egen tid med mig och har njutit av kattgodis och uppmärksamhet. Det förvånar mig varje dag hur olika de är och jag får verkligen utöva anpassat ledarskap varje dag. Bra övning med andra ord.
Nu har vi ett par veckor med väntan framför oss, innan vi vet om Vanilj är dräktig eller inte.
Är man intresserad och följa mina katter så har de en egen blogg. Där kan du också anmäla ditt intresse för kattungar.
Tack söta Agneta för dessa fina bilder!
