Jag inser med facit i hand att man aldrig skall säga aldrig. Men det är väl med åldern som klokheten ökar och man inser att livet kan få oanade svängningar. Jag vet själv att det finns saker som jag har sagt att jag aldrig skall göra, bl. a
- flytta till Stockholm
- ta tag i mitt förflutna som adopterad
- skaffa barn
- hantera min ormfobi
- arbeta för företag som har dåligt personalpolitik
- bli utnyttjad för min snällhet
Första punkten har jag redan brutit. Jag har bott i Göteborg mer än halva mitt liv och älskar den staden med hela mitt hjärta. Jag trodde aldrig att jag skulle lämna den för Stockholm. Men så blev det och nu bor jag i mitt lilla drömhus i Tyresö och har inga planer på att flytta någonstans mer överhuvudtaget.
Punkt nummer två har jag börjat titta på och kommer säkert att genomföra. Nyfikenheten har väckts och kommer nog inte stillas förrän jag vet lite mer om mina biologiska syskon. Resten av punkterna har jag inte någon genomförande plan för och kommer säkerligen inte att genomföras, men istället för att fortsätta och säga aldrig, vill jag nu säga förmodligen inte. Det öppnar ändå upp till förändring och inbjuder till utveckling.
Så frågan är vad har jag lärt mig av detta? Att åldern gör mig mer klok? Eller att livet skall tas tillvara på och att man skall följa sitt hjärta när det gäller stora beslut? Oavsett så känner jag mig nöjd med dagens insikt.