Nu har jag läst Frida Boisens artikel gällande barnbehåar och för mig handlar det inte om det, det handlar om att låta barn få vara barn. Med detta menar jag inte att de inte skall lära sig få ta ansvar och lära sig bli vuxna det är två olika saker.
Jag vet att när jag var barn så längtade jag efter att bli vuxen. Då fick man ju friheten att få vara uppe hur länge som helst och man fick bestämma själv. Att man även fick massa skyldigheter och massa måsten med på köpet var inget jag reflekterade över då.
Jag håller med Frida att jag tycker det är för tidigt att barn skall ha behåar vid 8-9 års ålder. Skillnad är om de behöver det för att de har börjat få bröst så klart. Smink är också något som man som barn och tidig tonåring älskar att pyssla med. Jag vet att jag älskade och sminka mig. Kunde hålla på i timmar framför spegeln och experimenterade med olika färger och nyanser. Men för mig ser det löjligt ut om ett barn som är 8-9 år har smink på sig. Iallafall om det syns. Det ser inte vuxet ut för dem öre. Däremot om samma barn skulle våga säga ifrån, engagera sig i vuxen-frågor så skulle jag nog respektera barnet på ett annat sätt. Det finns alltså olika sätt i att visa sig vuxen.
När jag gick i 5:an var jag utvald elevrepresentant i skolstyrelsen i min hemstad. Jag blev arg när den enda frågan jag blev tillfrågad om var vilken färg vi tyckte rastrummet skulle ha. Jag engagerade mig frågor om vår utbildning och våra förutsättningar. Det tyckte jag var intressanta frågor och något som jag ansåg var viktigt för oss elever.
Jag håller med Amanda Strandh i att det skall inte vara ett brott i att vilja vara vuxen. Men jag önskar att samhället inte hjälper till och skyndar på processen. Eller rättare sagt att vi lägger fokus på rätt saker. Yta är yta, det vet vi som är vuxna men det vet inte barn. Skall de växa upp som starka individer med bra självförtroende är det inre vi skall hjälpa dem med att förstärka. Insidan är viktig. Den kan vi jobba med mer aktivt och hjälpa dem med.
För det är så att sin barndom är så kort och alla barn har rätt i att få vara barn. Jag förstår att man vill inte vara utanför, inte vara annorlunda som barn utan man vill vara som alla andra. Men kan vi inte komma överens om att vi alla låter barn få vara barn?